Hem

 

Sammandrag

Arbetsprogrammet omfattar internationell workshops, seminarier, pedagogisk och konstnärligt arbete som syftar till att hitta svar på frågan om vilka typer av medel sångaren använder när han/hon sjunger långa berättande sånger, genom att använda både musiketnologiska och konstnärliga forskningsmetoder. Fokus ligger på likheter och skillnader i runosong, ballad och byline, särskilt hur sången produceras. Vilken del är med kreativitet och improvisation, och vilken andel minns direkt? Hur kan den kreativa processen beskrivas och förklaras?

I forskningslitteraturen menas att runosong är en generativ form av sång, där sångaren "återskapar" berättelsen när han/hon sjunger. Hon bygger en berättelse med formler, verser han/hon vet, eller genom att skapa ny vers inom mått som han/hon är kompetent. Balladerna är tänkt att man minns dem, och sångaren varierar bara av misstag, när han/hon kanske glömmer något.

En svensk forskare Susanne Rosenberg beskriver medvetenheten hos sångaren medan han/hon sjunger låten, på två olika nivåer. Den ena är kontrollerad och medveten sång, som händer inom en tidsram på 5-7 sekunder, medan den andra händer på kortare tid, där medveten kontroll inte längre är möjlig. I det senare fallet handlar det om nu och instinktiv improvisation. Rosenberg använder begreppet nuet.

Dessutom har den ryska bylina sin egen medel, och det är också intressant att studera närmare sin relation, till exempel till runosong.